onsdag 10 juni 2009
Håll tummarna!
måndag 8 juni 2009
Fes Karln?
tisdag 5 maj 2009
Dansgalningen som blev lite bakåtvänd på slutet
I Lördags var det dags för den årliga festen i Nälden alltså dansgalan. Jag var lite tveksam under dagen huruvida jag skulle medverka i denna tillställning, detta pga min sviktande hälsa och frekvent återkommande snorattacker. Helt enkelt var det en helt vanlig förkylning som höll på att grusa vad som senare skulle visa sig bli en av dom roligaste kvällarna på mycket, mycket länge. Jag höll en låg profil hela dagen och varje gång Sandra frågade om jag bestämt mig om kvällen svarade jag lite mystiskt och kryptiskt "jag vet som int" men inuti mig själv och i mina tankar tog jag beslutet tidigt. Måste tyvärr erkänna att jag fick en kick av självbekräftelse varje gång Sandra frågade om jag bestämt mig utan att få ett tydligt svar, känslan av att vara omtyckt, efterlängtad och viktig var anledningen till min bekräftelsemjölkning. Sen var ju Krille hemma över helgen tillsammans med en trevlig kille med namn David och jag kände att jag inte kunde hoppa över dansen trots min ömmande hals och mina störiga hostningar. Förfesten var hos Christelle i hennes lilla torp med ett gäng trevliga människor. Väl inne på lokalen var succen ett faktum och de glada hälsningarna avlöste varandra i takt till Jannez träffsäkra danshits. Allmännt gemytligt är uttrycket för kvällen och givetvis tog jag rätt beslut som valde att åka trots att jag inte direkt blev friskare av det, inte sjukare heller tror jag. Jag vill be om ursäkt till Johan Eriksson som jag i mitt danseuforiska tillstånd misstog för Offerdals nya centertank Rikard Eriksen, jag skyller inte ifrån mig (vilket jag gör) men dom är förbannat lika varandra. Denna personlighetsförväxling och för övrigt mycket tragiska eskapad ledde till ångest dagen efter och jag ser Johans oskyldiga, samtidigt smått panikartade och förvirrade ögon framför mig när jag slänger upp högernäven i luften och säger "tjena Ricky! läget? haru smällt torsken mot Sveg än" Det gör ont att veta att Johan även var chaufför denna afton och troligtvis inte har glömt bort detta konsiga möte. Nog om det, jag är nu inne på mina andra förkylningsvecka och fortfarande inte aktuell för träning vilket gör att jag blöder och brinner inombords. Jag börjar få panik och känner hur allt snurrar! Jag måste spela fotboll helt enkelt!
!D NEGAD ÅP NE ATKATNOK .ANRANNARG AGIVE MOD AIV SADLIB AKS DNUBRÖF TTE .ERALVIVT HCO MUREDIT AVELREVÖ AKS GNINNAS ANNED !HCSATSUM NE MOS NAM NE REDYRP TEGNI
torsdag 30 april 2009
Fortsättning
söndag 26 april 2009
Tungt
måndag 6 april 2009
Skäms!
Ett ord och ett tillstånd som alla har en nära relation till, den finns i vår närhet hela tiden som en gäckande skugga redo att ta över ditt liv. Antingen har du själv en förkärlek till att skjuta upp disken eller så har den ett starkt grepp om någon i din omgivning vilket direkt oftast leder till att du blir lidande. Någon i ditt arbetslag eller i din klass gör att du hela tiden får jobba dubbelt, dina bortskämda barn personifierar uttrycket dagarna i ända genom att inte lyfta ett finger, eller kanske värst av allt en helt främmande person som kastar en tom colaurk på marken framför dina fötter. Jag har varit för lat för att skriva helt enkelt, svårt att beskriva varför jag skjutit upp det eftersom jag varje gång tycker det är vädigt trevligt att sitta själv i soffan och skriva ner mina tankar. Jag antar att det är samma sak som när man skjter upp en städning, det är ju aldrig så jobbigt eller så tidskrävande som man tror och resultatet och den inre tillfredsställelsen efteråt är alltid belönande. I mitt förra inlägg skrev jag om krocken som jag orsakade och även i den extrema situationen kunde man finna spår av lathet i mitt beteende. Dagen efter krocken skulle jag och Ingvar åka till olycksplatsen och hämta bilen för att frakta den på skroten, när vi på kvällen bestämmer vilken tid han ska hämta mig så styr jag listigt in samtalet i riktning till en sovmorgon till tio. Man kan tycka att jag borde ha så mycket skam i kroppen att dra mig upp i tid när jag får hjälp av en vän för att städa upp mina egna misstag men icke. Även där är suget efter att skjuta upp väldigt påtagligt och detta ledde faktiskt till en stressig situation eftersom jag skulle åka till Stockholm mitt på dagen. Många människor är medveten om sin lathet men väljer en horribel metod för att med gott samvete fortsätta på den inslagna vägen, vi pratar om det klassiska försvarstalet. Det gäller att intala sig själv och alla runt omkring att man verkligen inte är lat utan att man bara inte har tid att städa, diska osv. Personligen tycker jag dessa människor är dom allra värsta eftersom dom oftast inte har någon psykisk sjukdom som gör dom inkapabla till att ta rationella beslut, dom är väl medvetna om vad som sker men vägrar helt enkelt att ta tag i det eftersom dom kan komma unfan med det. Det måste klassas som den värsta kränkningen mot den fria viljan och således leda till omyndigförklaring.
Vi lämnar det en stund, jag tänkte uppdatera vad som händer i mitt liv: Tyvärr är jag arbetslös sen två veckor tillbaka och letar givetvis efter nytt men som bekant är det nån typ av ekonomisk situation som tydligen ska göra det svårt att få jobb så jag får se hur det artar sig. Annars är det fotboll varje kväll i veckan med oftast en match på helgen, snart drar serien igång och jag kör hårt för att ta en plats i startelvan. Snart är det påsk och jag längar verkligen till att åka hem till Offerdal i tre dagar och bara ha roligt. Om inte lättjan eller vädret sätter stopp så blir det nog en fjälltur tror jag.
torsdag 5 mars 2009
Dagens hjälte
måndag 23 februari 2009
Barndomsvänner!
Den nämnda barndomsvännen Mats inledde dagen på minus genom att i Tulleråsen runt nio komma på att han glömt pjäxorna i Lugnvik varpå han surt fick konstatera fakta och vända bilen för att hämta dom. Som sagt vi började på minus men inget kunde slå ner vår entusiasm, inget kunde sänka vår ambition och inget kunde ta bort drömmen om att återigen uppleva skogsbanorna tillsammans med en vän från förr. Alla vet hur svårt det är att behålla alla vänner man haft när man växt upp, alla känner nog igen sig när jag skriver att man inte umgås så mycket som man egentligen vill med dom som man delade så mycket med under åren man var ett oskyldigt barn. Alla har vi dom där relationerna som en gång i tiden sprakade och sprudlade av energi men som med åren fått ge vika för skilda drömmar och värderingar. Det är absolut inget fel i det jag beskriver men lik förbannat ett fenomen som många upplever.
Från att sitta tillsammans i en tv-spelssliten tvåsitssoffa och lyssna på Hail and Kill på repeat så verkar relationsstereon ibland omedevetet fastna i konstigt standbyläge, detta läge har ingen medvetet aktiverat utan det har infunnit sig pga många olika faktorer. Därför var 22 Februari 2009 en helt underbar dag. Trots våra olika vägval och prioriteringar möttes jag och Mats återigen och insåg att allt är precis såsom det alltid varit. Det är fortfarande lika roligt att handlöst falla in i ett snötungt träd och inte ta sig därifrån eftersom man har snö upp till midjan, det är fortfarande lika underhållande att se en kompis få ett felskär och okontrollerat slungas vidare i ett moln av snö. Det heter ju att allting förändras men fan vad underbart att att känna att det egentligen är alldeles tvärtom.
söndag 15 februari 2009
Är förväntningar ondska?
onsdag 11 februari 2009
Ny tideräkning
Jag vill tacka alla som läst med tre starka hej: HEJ, HEJ, HEJ!