Fes Karln?

Förra veckan hada jag jobb, nu har jag inte jobb! Hur gick det till? Jobbet gav mig ångest och smärta så jag såg till att få sparken helt enkelt. Efter min tid på Svenska dagbladet för ca tre år sen så lovade jag mig själv att aldrig mera ha ett telefonförsäljarjobb men jag gav det en ny chans förra veckan på Gul.se vilket jag fick ångra efter ungefär två dagar. Att sitta åtta timmar i telefon och prova lura folk på pengar är helt enkelt inte min grej så torsdag och fredag uteblev jag från jobbet pga sjukdom för att istället åka hem till Offerdal och kicka igång sommaren. "Alla vi, längtar efter sommaren, alla vi längtar efter sol igen, de e stabilt" och så vidare. På lördagsmorgonen for jag, Sandra, Krille och Johan in mot stan för träningar och cykeltävling. Det var en rolig dag med mycket skratt och en aning vindögd lillebror som vi hämtade efter en natt på stan. Jag har haft ett smygande begär en tid nu, en längtan och en inre drivkraft att fånga fiskar med hjälp av spö. Jag vet inte vart den kommer ifrån eller när det började för hela livet har jag varit fiskeantagonisten som varje gång det varit tal om fisketurer bara skakat på huvudet och tänkt att jag gör rätt som stannar hemma. Men den känslan finns inte längre, jag känner inte längre obehag inför att kliva upp och börja packa ihop en massa gröna och bruna kläder till en dag som ändå inte kommer resultera i en stor, fet fisk. Jag känner något annat nu, en känsla av hopp och ett inre lugn som innebär att själva sökandet och vägen fram till fisken är det fina och det som ger mening med allt. Jag är fullt medveten om att det här resonemanget inte är nyheter för någon med ett hyfsat fiskeintresse men det är nytt för mig och det kastar ett nytt ljus över alla dessa år jag levt i denna ädla hobbys dunkla vattendrag. Jag pratade med Krille om detta och tror det handlar om en sorts mognad som infunnit sig helt enkelt, var den kommer ifrån är svårt att säga men egentligen går allt hand i hand med den livsfilosofi som står skrivet med stora bokstäver i ett av Wargens trapphus vilket jag valt att jobba efter: "Målet är hela vägen hoprullad" Vem som sa det vet jag inte och det är ju egentligen helt oviktigt. Slutligen vill jag skriva att jag verkligen ser fram emot sommaren och allt vad den innebär, jag tänker inte lägga någon makt i händerna på vädret utan göra det bästa av det som blir. Hösten verkar bjuda på en hemlig låda vilket ska bli otroligt roligt.