Dagens hjälte

Jag körde aningen stressad från jobbet mot ÖP-hallen för att träna idag. Så här i efterhand kanske jag skulle tagit det lite lugnare, så här i efterhand kanske jag skulle styrt av mot höger istället för mot vänster. Ni förstår vart det här är på väg antar jag. Just det jag krockade en annan bil pga min ouppmärksamhet bakom ratten. Jag tänker inte skriva hur det gick till för det orkar jag inte. Däremot tänkte jag skriva lite om situationen och samspelet som uppstod mellan mig och mannen vars Audi Quattro fick sätta livet till. I början var han arg, smått tokförbannad och mellan sina smått patetiska försök att flytta sin bil från mitten av vägen kunde jag uppfatta fraser som "kan du inte reglerna?", "du måste betala en hyrbil" osv. Hur som helst kan jag stolt berätta att jag höll huvudet kallt och lät honom hata mig utan att egentligen fullblodigt hata tillbaka för att han inte förlät mig i samma stund som det hände. Mannen betedde sig allmännt yrvaket och jag fick första parkett på att fenomenet chock inte är en myt som jag så länge trott. För egen del tror jag fortfarande att det är en myt, bara man fokuserar riktigt hårt så går det undvika. Hur som helst hade han svårt att acceptera situationen för vad den var samtidigt som jag tror han störde sig lite på att jag stod med en fet banan i munnen och fortfarande funderade på om träningen var utom räckhåll. En rolig detalj: hans första samtal gick till polisen, mitt gick till Dala för att berätta att jag kommer sent på träningen. I detta ögonblick förändrades nåt i mannens blick, från en potentiell mördare blev han en hjälte, en lugn och samlad man i sina bästa år som började inse att det bara var att småskratta åt eländet. Jag säger inte att han garvade, det vore en överdrift men hans små leenden då och då sa att "det är ju bara en biljävel, tur att ingen gjorde illa sig!" och då fattade han poängen. Smått komiskt ändå att jag sitter i ett fordon som väger ett ton och helt plötsligt har jag demolerat en annan människas fordon så denna känner sig helt maktlös och tom. Vänster fram på båda bilarna var skrot och helt plötsligt var vi handikappade, vi hade alltså förlitat allt på vänster framdel av ett plåtfordon. Det gick inte längre att förflytta sig med enkelhet från A till B, vi var chanslösa mot avstånden och tiden, bara att konstatera utan bil och mobil upphör man tydligen att existera. Ganska hemskt att man hänger upp sitt leverne på ihopskruvade, ihoplödda och ihoplimmade material. Jag vill i alla fall ge en medal of honor till mannen som ändrade sin inställning till det hela och gav mig nytt hopp om mänskligheten. Det är tydligen fler än en själv som kan tänka! Priset till dagens kompis går till Ingvar Gaisarn Strandeberg som släppte allt han höll på med och kom och hämtade mig och skjutsade mig till ÖP-hallen där jag medverkande sista halvtimmen av träningen. Purple heart måste gå till Saaben som även i den mörkaste stunden just innan döden infann sig visade mod och hjärta genom att inte ta nån som helst skit av en betydligt större Kombi, motivation slår klass! I helgen tågluffar jag och Sandra till Lund för att se en konsert med bandet Volbeat. Det ska bli nåt nytt att minnas.