Barndomsvänner!

Jag konstaterar att söndagen var ett lyckorus! Jag och Sandra klev upp tidigt, båda aningen påverkade av lördagkvällens sus. Men detta var inget som stod i vägen för dagens uppdrag: Mycket snö skulle vidröras när jag med hjälp av Almåsabergets lutning, en lift, pengar, plast, tyg, metall och en barndomsvän skulle komma att uppleva en av årets skönaste dagar.
Den nämnda barndomsvännen Mats inledde dagen på minus genom att i Tulleråsen runt nio komma på att han glömt pjäxorna i Lugnvik varpå han surt fick konstatera fakta och vända bilen för att hämta dom. Som sagt vi började på minus men inget kunde slå ner vår entusiasm, inget kunde sänka vår ambition och inget kunde ta bort drömmen om att återigen uppleva skogsbanorna tillsammans med en vän från förr. Alla vet hur svårt det är att behålla alla vänner man haft när man växt upp, alla känner nog igen sig när jag skriver att man inte umgås så mycket som man egentligen vill med dom som man delade så mycket med under åren man var ett oskyldigt barn. Alla har vi dom där relationerna som en gång i tiden sprakade och sprudlade av energi men som med åren fått ge vika för skilda drömmar och värderingar. Det är absolut inget fel i det jag beskriver men lik förbannat ett fenomen som många upplever.
Från att sitta tillsammans i en tv-spelssliten tvåsitssoffa och lyssna på Hail and Kill på repeat så verkar relationsstereon ibland omedevetet fastna i konstigt standbyläge, detta läge har ingen medvetet aktiverat utan det har infunnit sig pga många olika faktorer. Därför var 22 Februari 2009 en helt underbar dag. Trots våra olika vägval och prioriteringar möttes jag och Mats återigen och insåg att allt är precis såsom det alltid varit. Det är fortfarande lika roligt att handlöst falla in i ett snötungt träd och inte ta sig därifrån eftersom man har snö upp till midjan, det är fortfarande lika underhållande att se en kompis få ett felskär och okontrollerat slungas vidare i ett moln av snö. Det heter ju att allting förändras men fan vad underbart att att känna att det egentligen är alldeles tvärtom.